Efter gudstjänsten idag, så har vi haft skördefest med allt vad det innebär.

Mycket olika marmelader, geléer, äppelmos, fisk, bröd, kakor.

Själklart var det ju en massa lotterier med. Plus att det var ju även kyrklunch och då serverades det TACOS som var mycket gott!  Till efterrätt var det ÄPPELPAJ med vaniljsås, också väldigt mumsigt ju!

Men vad köpte jag då under försäljningen? Jo, jag köpte trattkantareller & marmelad & lakritshonung. Sen köpte Tina & Anders en PÄRONKAKA på auktionen som tack för hjälpen att jag åkte bussen hem med Julia igårkväll.

TACK för det! 

Ojdå, denna gången "missade" typ jag att köpa en massa lotter...så det kunde ju inte bli några vinster. Men jag får ju klara mig utan det...hehe!

En trevlig dag i kyrkan idag helt enkelt!

Idag hade jag återigen SÖNDAGSTIMMEN i kyrkan och det var ju då lite fler barn den här gången som var med än sist jag hade det. Så sammanlagt 6 stycken barn, och då är det ju betydligt roligare att ha det.

Förra vecka började vi läsa ur den nya "söndagstimmeboken", så jag fortsatte i den idag.

Den här texten läste jag:

En sorglig dag

"Välkommen till min värld", sa Gud till Adam. "Visst är den fin?"

"Välkommen till min trädgård", sa Gud till Eva. "Det här är den vackraste platsen av alla. Och jag vill att den ska vara ert hem. Sköt om djuren åt mig. Sköt om växterna. Och ät vad ni vill. Det finns gott om träd att plocka från."

Adam och Eva visste inte vad de skulle säga. De tittade på trädgården. De tittade på varandra. Och sedan log de världens största leende. Här skulle livet bli perfekt. Helt perfekt.

"Jo, en sak till", sa Gud. "Ser ni trädet där borta? Det där i mitten av trädgården Frukten Frukten på det trädet är inte bra för er, förstår ni. Om ni äter av den, så blir jag mycket ledsen. Och då blir ni tvugna att lämna den här underbara platsen."

Adam och Eva tittade på varann igen. De hade så många träd att välja på´, att det skulle bli svårt att låta bli bara ett. Och länge nöjde de sig med mjuka, saftiga päron, söta apelsiner med tjockt skal och runda, mogna meloner.

Så en dag kom ormen på besök. "Säg mig", sa ormen, "vilka träd får ni äta av?"

"Allihop", log Eva, "utom det i mitten av trädgården".

"Jaså?", sa den listige ormen. "Och varför får ni inte äta av det?"

"För att Gud skulle bli väldigt ledsen", svarade Eva. "Och vi skulle bli tvugna att lämna den här vackra platsen."

"Struntprat!" skrattade ormen. "Gud vill inte att ni ska äta av den frukten eftersom han vet att ni skulle bli lika kloka son han. Hur det känns att vara snäll - det vet ni. Men hur det känns att vara elak - det har Gud inte sagt något om. Ät frukten, så kommer ni att få veta hur det är, det också."

Eva tyckte att frukten såg underbart god ut. Hon hade undrat ibland hur den smakade. Och egentligen var det väl inte rättvist att det fanns saker som de inte fick veta.

Så hon plockade en frukt. Och åt en bit. Och gav åt Adam, så att han skulle smaka. Och genast upptäckte de hur det kändes att göra något elakt. De kände att de hade gjort något så dumt, att det knöt sig i magen. De blev röda av skam i ansiktet. Och istället för att springa och möta Gud när han kom på besök i trädgården nästa gång, så psrang de och gömde sig.

"Jag vet vad ni har gjort", ropade Gud sorset.

"Nu måste ni lämna denna underbara plats."

"Farväl", sa Gud till Adam. "Från och med nu måste du gräva i jorden för att få mat."

"Och när era liv är slut", sa Gud, "kommer ni att bli till jord igen. För det är av jord ni är gjorda."

Adam och Eva tittade på varandra. Sedan gick de sorgsna ut ur trädgården. De hade lärt sig vad det innebar att vara elak. Och det hade förändrat Guds goda värld för alltid.